En blogg från Högskolan i Borås

söndag 11 april 2010

Funktionsansvar eller utförandeansvar?

Vid de flesta avtalsförhållandena är det viktigt att klargöra vem som ansvarar för vad. Annars kommer oklarheten att leda till tvist. Trots välutarbetade standardavtal inom entreprenadbranschen är det just ansvarsfördelningen mellan beställaren och entreprenören som är en återkommande källa för tvist. Detta framgår tydligt av ett färskt avgörande från Högsta domstolen som härör från en entreprenad i Luleå som slutbesiktigades 1976 (!). Byggföretaget åtog sig att uppföra 219 bostadshus. Det visade sig att takkupornas konstruktion var bristfällig. Den bristfälliga konstruktionen orsakade fuktproblem i cirka hälften av husen.

Beställaren hävdade att byggföretaget hade åtagit sig en totalentreprenad, vilket för med sig ett funktionsansvar. Ett ansvar att konstruktionen är ändamålsenlig och fungerar som det skall fungera. Byggföretaget menade däremot att de hade åtagit sig en generalentreprenad, vilket för med sig ett utförandeansvar, dvs ett ansvar att utföra byggnationen i enlighet med kontraktshandlingar. Vidare svarade byggföretaget att utförandeansvaret inte innebär något ansvar för att konstruktionen är ändamålsenlig och funktionell.

Det framgår av entreprenadsbranschens standardavtal att den part som tillhandahåller handlingar och däri angivna konstruktioner ansvarar för att dessa är riktiga. Det var ostridigt att byggfirman tillhandahöll konstruktionsritningen avseende takkuporna. Hovrätten ansåg dock att "riktigt" i standardavtalets bemärkelse innebär endast att mått, specifikationer och andra liknande uppgifter är korrekta, men inte nödvändigtvis att konstruktionerna är lämpliga. Högsta domstolen slår nu hovrätten på fingrarna och fastställer att standaravtalets bestämmelse medför ett strikt ansvar för den som tillhandahåller handlingar att handlingarna och konstruktionerna inte enbart är korrekta utan även att de är lämpliga, dvs att de leder till en ändamålsenlig funktion. Det står parterna fritt att avtala om en annan ansvarsfördelning, men så hade inte skett i detta fall. The moral of the story, är således att vara noga med att förtydliga vem som ansvarar för konstruktionens lämplighet.


Högsta domstolen dom meddelad den 6 april 2010, Mål nr T 5042-06

lördag 3 april 2010

Håll koll på preskriptionsfrister!



"Preskriptionsfrist" är juridiskt språkbruk för deadline. Det kan vara dyrt att missa en deadline. Det fick en entreprenör erfara då bolaget missade deadline och gick misste om ersättning om drygt 4,2 mkr från sitt försäkringsbolag. Entreprenören hade åtagit sig ett uppdrag att installera ett ventilationssystem med kyla. Entreprenören tänkte dock lite fel och konstruerade ett system som inte höll måttet. Entreprenören fick betala skadestånd till kunden för konstruktionsfelet. Entreprenören hade dock en ansvarsförsäkring som täckte konstruktionsfel och utgick därför att försäkringsbolaget skulle utge ersättning till entreprenören. Entreprenören anmälde skadan till försäkringsbolaget strax efter felet uppdagades under hösten 2001. En anmälan till försäkringsbolaget räcker dock inte för att stoppa preskriptionsklockan i detta sammanhang. Enligt försäkringsavtalslagen måste talan mot försäkringsbolaget väckas inom tre år från det att den försäkrade fick kännedom om att fordringen mot försäkringsbolaget kunde göras gällande. Entreprenören kände till anspråket redan under september 2001 men väntade till november 2004 att väcka talan. Detta var för sent.
Svea hovrätt, mål T 8062-08, meddelad den 12 mars 2010