En blogg från Högskolan i Borås

söndag 20 juni 2010

Bristande förutsättningar för asfaltsläggning gav NCC rätt till tidsförlängning

Oil and water don't mix säger man i mitt hemland USA. Efter ett färskt avgörande från Svea hovrätt kan vi konstatera att det inte heller går att blanda vatten med den cementstabiliserande asfaltsbeläggningen Viacomsim. En annan, viktig slutsats från domen är vikten att kontrollera att förhållandena på byggplatsen motsvarar entreprenörens uttalade förutsättningar för arbetet. I målet hade NCC fått i uppdrag att lägga ett asfalterat golv i bland annat en lagerhall. Enligt NCC:s anbud skulle arbetet utföras inomhus. Detta var en förutsättning för arbetet eftersom den golvbeläggning som avsågs att använda fick inte utsättas för vattenintrång. När det var dags för NCC att påbörja sitt arbete hade taket i lagerhallen inte blivit färdigställt. Eftersom bygget omfattade ett flertal olika underentreprenörer var det viktigt att de olika delarna framskred enligt tidsplanen. NCC fick därför påbörja golvläggningen trots att taket inte var färdigställt. Mot bakgrund av att arbetet utfördes i november, är det inte förvånande att nederbörd föll in i lagerhallen. Betydande brister i golvet uppstod. NCC fick åtgärda felen, vilket medförde förseningar med färdigställandet av golvet. NCC fakturerade huvudentreprenören, Flexhal, 2,4 mkr. Flexhal betalade inte alls till att börja med och sedan släppte ifrån sig en delbetalning på 625 tkr. En drygt vecka senare betalades ytterligare 967 tkr, men Flexhal höll inne 835 tkr. NCC hävde avtalet pga Flexhals dröjsmål med betalning.

Såväl tingsrätten som hovrätten konstaterade att Flexhal ansvarade för förseningen. Eftersom en förutsättning för NCC:s anbud var att arbetet skulle genomföras under tak, fick Flexhal stå för den tilläggstid som krävdes för att färdigställa arbetet. Eftersom NCC inte ansvarade för förseningen, hade NCC rätt att fakturera för utfört arbete. Även om Flexhal hade rätt att hålla inne en del av summan, höll Flexhal inne ett belopp som översteg vad som var rimligt. Att inte reglera NCC:s krav i rätt tid och underlåtenhet att betala trots påminnelser utgör ett väsentligt avtalsbrott. NCC hade därför rätt att häva avtalet.

Svea hovrätt, mål T 10363-08, dom den 1 juni 2010

onsdag 2 juni 2010

Förseningen kostade 2,5 mkr

NCC åtog sig utför ett tillbyggnadsarbeten på ett sportcenter i Umeå. Arbetet skulle vara klart den 31 januari 2007. Entreprenaden godkändes vid slutbesiktning den 20 april 2007, dvs drygt 11 veckor för sent. Enligt avtalet skulle NCC betala vite (vilket kan ses som en avtalad avgift) motsvarande en procent av kontraktsumma för varje påbörjad vecka av försening. Beställaren stämde NCC och krävde 6 mkr.

NCC menade att förseningen berodde på beställaren och vädret och/eller att parterna var överens om en senareläggning av projektet. NCC hade delvis rätt. Beställaren hade tillhandahållit ritningar som visade sig felaktiga. Under arbetet upptäckte NCC elledningar som inte hade funnits på ritningar och dök således upp som en överaskning. Elledningarna behövde grävas längre ner, vilket orsakade en viss fördröjning. Ytterligare ett fel fanns med i beställarens underlag. En fjärrvärmelednings placering var felaktigt angiven i underlaget, vilket NCC upptäckte när bolaget sågade av fjärrvärmeledningen. Dessa två förseningar berodde på beställaren och NCC hade därför rätt till viss förlängning. Även osedvanligt väderleksförhållanden kan föranleda förseningar. Parterna var överens om extremt väderlek inträffade och att en viss försening kunde rättfärdigas.

NCC hade rätt till en viss förlängning av entreprenadtiden, men inte 11 veckor. Tingsrätten fann att 4 veckor var en skälig förlängning. Beställaren hade därför rätt till vite motsvarande 5 veckors försening, vilket motsvarade 2,5 mkr. Eftersom beställaren hade stämt för hela 6 mkr, ansåg tingsrätten att resultatet var mer eller mindre oavgjort och beslutade att parterna skall stå för sina egna rättegångskostnader.

Umeå tingsrätt, mål T 1419-08, den 15 mars 2010.